Cancerdagen i Almedalen 2013

RCC i samverkan, landets sex regionala cancercentra, arrangerade på onsdagen tre seminarier kring frågorna nivåstrukturering, vem bestämmer i den svenska hälso- och sjukvården och ojämlik vård.

Debatten kring nivåstrukturering handlade om behovet av vad som kanske snarare borde kallas arbetsfördelning. (Nivåstrukturering innebär att man beslutar vem som ska göra vad inom cancervården och var det ska utföras. Red’s anm.)

Patienterna, representerade av Barbro Sjölander, Nätverket mot Gynekologiska cancer, var tydliga i önskan att komplicerade åtgärder skall koncentreras och RCC-chefen Lars Holmberg, chef för Regionalt cancercentrum Uppsala Örebro, menade att det nödvändig arbetet med nivåstrukturering inte är lätt eller snabbt med nödvändigt och långsiktigt rätt.

I debatten lyftes också kvalitetskrav, patientmaktsutredningen, byteshandel med olika diagnoser mellan sjukhus och regioner och beslutsstrukturer fram.

Fokusera på kvaliteten

I seminariet kring vem och vad som ska bestämma i cancervården beskrev Calle Waller, Prostatacancerförbundet dem svenska cancervården som medicinsk bra med undermålig i omhändertagandet av patienterna. Debatten handlade om beslutsstrukturer. Debattens deltagare var eniga om att de medicinska frågorna måste vara i fokus och att för mycket diskussion kring ekonomi och styrsystem riskerar motverka kvaliteten. Hans Karlsson, landstingsdirektör i Värmland, argumenterade för att släppa fokuserat på ekonomistyrning och lyfta kvalitetsfrågorna. Debatten handlade också om hur mötet mellan patient och läkare kan bli mer jämställt, vilket bl.a. Peter Naredi, professor i kirurgi vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, betonade.

Forskningspolitik

Cancerdagens tredje seminarium lyfte frågan varför det satsas så mycket forskningsmedel på vissa cancerformer och så lite på andra. Roger Henriksson, chef för RCC Stockholm-Gotland inledde med att beskriva onkologens trädgård som innehåller många slags blommor, alla med sina egenskaper. Tommy Björk från lungcancerföreningen Stödet talade utifrån en enkät som visat att det finns skillnader i hur olika sjukdomar och patientgrupper betraktas av vården. Forskningsfinansieringen ser olika ut till olika diagnoser, men paneldeltagarna var eniga om att forskningsmedel ska gå till den bästa forskningen.

Jan Zedenius, biträdande vetenskaplig sekreterare på Cancerfonden, efterlyste fler forskningsprojekt, tex inom området lungcancer. Här kan patientföreningarna spela en viktig roll genom att vara aktiva, skapa hemsidor och visa på behoven av forskning. Också forskarna och RCC:na kan spela en viktig roll genom att i dialog med universiteten stimulera till rekryteringar av internationella toppforskare inom områden där den svenska cancerforskningen är svag.

Andra seminarier

Almedalen innehåller ju ett enormt utbud av intressanta seminarier. Några av de som berörde cancerområdet var Nätverket mot Cancer som i samarbete med Dagens Medicin arrangerade ett seminarium kring de långa väntetiderna i cancervården.

Myndigheten för vårdanalys seminarium presenterade en ny rapport kring patientcentrering – eller snarare bristen på den – i den svenska rikssjukvården. Patienter anger att vård av hög kvalitet är viktigare är var vården erbjuds och rapporten visar tydligt på behovet av patientperspektiv i nivåstrukturering.

Kommissionen för jämlik vård hade cancerpatienten och journalisten Lena Smedsås som moderator. Hon gav ett väldigt personligt porträtt kring hur vårdens erbjudanden och behandlingsmöjligheter kan skilja sig.

De faktaredovisningar av ojämlikhet – bland annat i cancerbehandling – som presenterades av kommissionens ordförande Ilja Batljan gav gott bränsle till debatten där Göran Stjernstedt på SKL och flera politiker gemensamt menade att landstingsbaserad vård kommer se något olika ut, men att ojämlikhet måste bearbetas på olika nivåer.

Uppsala Universitet höll ett seminarium kring brukarinvolvering i forskning baserat bland annat på arbete med en tonårspanel som hjälpt forskningsprogrammet U-CARE att utveckla sin hemsida från ”svårtillgänglig” till ”personlig”. Forskare, forskningsfinansiärer och patientföreträdare menade att man brukarmedverkan oftast, men inte alltid är önskvärd.

Man måste beakta studiens syfte och patientens roll – som objekt eller subjekt. Men när brukarmedverkan är önskvärd ska den finnas med från projektet start – från den första planeringen – för bästa utfall.

Denna text förekommer även i tidningen Prostatnytt.