Om paracetamol och ASA

Tillverkning av Asperin hos Bayer
Tillverkning av Asperin hos Bayer. Foto: Bayer HealthCare, Peter Ginter;

Det smärtstillande läkemedlet paracetamol har hamnat i skottgluggen. Unga olyckliga flickor sätter i sig höga doser av läkemedel som Alvedon, Citodon och Panodil för att ta livet av sig, eller för att markera ett ”rop på hjälp”.

Läkemedelsreklamen sägs nonchalera att ta upp att risker för dödliga biverkningar föreligger, i synnerhet när medlet överdoseras och kombineras med alkohol. Å andra sidan ska man kanske vara återhållsam med den typen av information; det är ju dödliga eller livshotande metoder som självmordskandidater söker. Lättillgängligheten kan ifrågasättas. Som doktor Björn Beerman på Läkemedelsverket sa häromdagen i TV: ”En 19-åring får inte köpa en burk starköl på Systemet, men en 15-åring kan handla Alvedon på ICA utan att någon bryr sig.”

Orsakerna till att unga flickor försöker ta livet av sig får psykologer och andra experter analysera. Jag menar att man inte kan göra paracetamol ansvarigt för ungas självmordsförsök, lika lite som cigarettändaren är ansvarig för mordbranden eller kökskniven för hustrumordet. Däremot kan föräldrar, handeln och samhället göra paracetamol mera svåråtkomligt för unga och ta deras depressioner, sorger och dödslängtan på allvar. Hade paracetamol blivit receptfritt om det lanserats idag? Tveksamt.

Alternativ
Paracetamol utvecklades för 100 år sedan. Konkurrenten på smärtområdet, ASA, acetylsalicylsyra, eller åtminstone dess föregångare, har avsevärt fler år på nacken. Redan för 5 000 år sedan, under den sumeriska högkulturen, användes pilträdets salicylathaltiga blad som smärtstillande behandling, bl.a. vid reumatiska sjukdomar. Greken Hippokrates, han som kallas Läkekonstens fader, förde kunskapen vidare när han 400 år f. Kr rekommenderade avkok av pilträdsbark mot smärta.

Pilträdets smärtlindrande effekt, som sedan föll i glömska, återupptäcktes på 1700-talet av Edward Stone, en engelsk präst som delade ut barkpulver till sina församlingsbor med reumatisk feber. Han beskrev de goda effekterna i ett brev till ett adligt sällskap i London. Det ledde till viss utveckling på området.

Aspirin
Genombrottet skedde år 1897 då den legendariske tyske kemisten Felix Hoffman lyckades framställa en stabil form av acetylsalicylsyra, ASA. Han hade därmed inte bara lyckats lindra smärtan och inflammationen hos sin första försöksperson (hans egen far, som led av tilltagande reumatism), utan även blivit först i världshistorien med att framställa ett effektivt läkemedel på syntetisk väg. Att medlet hade en biverkan att orsaka irritation och blödningar i magslemhinnan verkade till en början inte vara ett hinder för Aspirins försäljningsframgångar. Namnet Aspirin är i stora delar av världen liktydigt med huvudvärksmedel. Namnet har i vårt land inte fått samma genomslag. ASA finns i Sverige under en rad produktnamn, såsom Albyl, Alka-Seltzer, Aspirin, Bamyl, Magnesyl och Treo.

Ess i rockärmen
Historien om ASA kunde sluta där. Men det gamla pilträdsbaserade medlet skulle helt överraskande visa sig ha andra goda egenskaper än att lindra smärta och ta ner feber och inflammation. ASA är också blodförtunnande och används idag som proppförebyggande medel. Den allra senaste upptäckten är att ASA kan sänka dödligheten genom ett motverkar cancer i en rad organ; bröst, prostata och tjocktarm. Så här skriver BBC Health i sin sammanfattning av det medicinska året 2010:

”The more humble medicine, aspirin, also made it into the medical halls of fame once more. Research published in December suggested the penny-a-dose pill may cut the death rate for many common cancers when taken for some years by the middle-aged as a low daily dose.”

Lägg märke till uttrycket ”the penny-a-dose pill”. ASA är ett mycket billigt läkemedel, med andra ord.

Vilket spelkort drar denna 5 000 år gammal växtmedicin ur rockärmen härnäst? Ett Ess igen?

Ursprungligen publicerad 2 januari 2011